Välj din dörr väl...

I ett års tid har jag väntat. Jag har vakat. Jag har varit aktsam. Jag har skattat mig lycklig varje dag. Jag har varit nöjd med mig själv. Förvånad. Imponerad. Känt att jag bevisat för mig själv och andra att om man har självinsikt behöver man inte ge vika för sina dåliga sidor, är man medveten kan man undvika de mindre bra utfall ens dåliga karaktärsdrag leder till. Igår slappnade jag av.

Dumt.

Universum visade återigen att den går sin gilla gång när jag glömmer att slänga ner nyckeln i jackfickan innan jag drämmer igen dörren till min lägenhet. Drämmer igen en sådan där dörr som låser sig själv, som lämnar hyresgästen utan möjlighet att ta sig in om hon glömmer att slänga ner nyckeln i jackfickan. Som gör att hyresgästen först dag-mardrömmer om låssmed, sedan ränner runt halva stan för att få tag på den extranyckel hon vet finns någonstans, men inte lyckas, som leder till övernattning hos välvillig vän, men också fnitter och småpratt inpå nattimmarna och ljudet av kaffe som blir bryggt på morgonen. Och ett glas färskpressad apelsinjuice. Just en sådan dörr var det jag drämde igen. Det var ju en himla tur att det var en sådan rackarns trevlig dörr. Det kunde ju också varit en dörr som lämnar hyresgästen förtvivlad på natten när hon kommer hem från jobbet och inte hittar nycklarna, när alla vänner sover och Stockholm fortfarande är vinterkallt. Det gäller att välja sina dörrar väl...