"Fan asså vinter..."

"fan asså, vinter. asså vintern tar ju fan aldrig slut." säger psykologstudenten till sin psykologstudenpolare. "Kan det fan aldrig bli vår snart". Jag förväntar mig av psykologstudenter att deras analysförmåga ska vara klockren. Att de ska kunna sätta fingret precis på lampknappen. Varde ljus. Men efter två månader tillbaks på institutionen börjar jag tvivla. När det är vinter tycker de att det är vår (se tidigare inlägg). När våren är här tycker det att det är vinter. Det är plusgrader ute. Jag har gått på barmark för första gången på månader. Solen skiner. Det droppar från hustaken. Notera att det droppar vatten och inte faller istappar. Jag har druckit min första kaffe ute i solen. Jag har stått och väntat på bussen utan vånda. För mig konstituerar det någon form av känsla av att våren är här. Psykologstudent vakna! Lampknappen sitter på vänstersida innanför dörren.

Snart är det dags för skumpa-picknick bland blåsippor och gullvivor...