Näsblod...

Om jag ska analysera mitt liv finns det ett par trender, ett par återkommande mönster. Ett är att jag har svårt att tacka nej till jobb som idag innebär att det inte blev den där sköna långa dagen då jag kan luta mig tillbaks och gosa med mina rapporter. Här får jag ju helt skylla mig själv, finns ingen möjlighet att inte använda internal locus of control. Det andra är bra mycket mer external locus of control, totalt så till och med.

Jag har en tendens att bli skadad av helt vanliga, vänliga, trevliga människor. För tre (fyra?) år sedan tog det sin extrema form när en stackars turists (otrevligt) hårda resväska åker rutschkana goda 20 meter i en rulltrappa och klipper mina ben. Slutade i sjukskrivning, rosenfeber, kryckor och otrevliga stunder då läkaren skär upp min vad. Idag tog det en annan form. Ett alldeles väldigt gullande par går arm i arm mot blåhusen, killen är från götet tjejen från stockholm. Tjejen ska naturligtvis guida sin kärlek runt stockholm. Naturhistoriska museet är ju definitivt en sak man bör veta vart det ligger. "Där ligger naturhistoriska" säger man då och slår ut med armen åt vänster, rätt brutalt och snabbt måste man göra det så grabben från götet verkligen ska förstå. Jag har bedömt att risken att det kommer en student bakom en när man gör ett sådant utfall på vägen från tuben och universitetet mellan 9-11 på dagarna till 93%, mellan 19-20 skulle risken bara vara 4%. Den här gången var det jag som kilade bakom armen och fick ta vägen förbi toaletterna innan biblioteket för att torka bort och åtgärda ett näsblod.
Jag har vidare bedömt att risken att faktiskt råka ut för det här är så pass litet som 0,5%. Slutsatsen blir att the girl inlove är synnerligen obetänksam (vilket inte är helt orimligt om man nu är kär) och att jag har en förbannad otur.