Styrka

Jag satt och funderade lite här om dagen på styrka. Inte så mycket på fysisk styrka. Jag tänkte mer på hur lite vi vet om oss själva och om varandra innan vi råkar ut för något tungt eller står inför svåra beslut. Vi kan ana, vi kan anta att den där t-shirtsprängande bicepsen eller magrutorna förutspår fysisk styrka; En liknelse för hur jag antar att många av mina vänner är starka för att jag ser starka "mentala biceps". Men magrutor förutspår inte uthålligheten i ett maratonlopp. Styrka ÄR tyvärr något vi lär oss om varandra och oss själva genom svåra händelser.

Två av mina vänner har i veckan bekräftat vad jag trott om dem, att de inte bara är fina smarta roliga och bra vänner utan ruggigt starka. De har visat sin styrka på två olika sätt; en att hantera verkligheten som den är, när ens värld förändras, raserar, på ett ögonblick och allt ligger utanför din makt att kontrollera. Jag önskar att ingen av mina så älskade vänner skulle behöva visa sin styrka genom en sådan händelse som C går igenom och så många av mina tankar går till henne varje dag. Samtidigt känner jag en stor respekt för hur stark hon är, och i allt hemskt känner jag mig lättad att hon visar att hennes mentala biceps är just så stark som man kunde tro.

Min andra vän visar sin styrka genom att behöva fatta ett svårt beslut, att ställa om från en plan till en annan, från att känna tryggheten i att vara två till att välja att våga ensam. Att aktivt förändra verkligheten som den är. Hon säljer lägenhet, säger upp ett jobb och drar till Tanzania och en oviss framtid i morgon. Vågar ta den där ovissheten för att landa i något som känns bättre. Styrka.

Till båda mina vänner; Ni är så starka och ni betyder så mycket!