Tjuvlyssnar-förvåning

Jag gillar när människor överaskar mig. Jag gillar också att tjuvlyssna på folk. På pendeln till beachenvolley-lektionen i måndags sitter ett par i 18-årsåldern och bråkar. Det bråkas om det faktum (enligt killen) att tjejen alltid alltid blir så jäkla sur. För allt. Spelar ingen roll vad han gör så är hon sur. Bråket går någonting så här. "Du blir ju så jävla sur hela tiden" "blir jag ju inte" "jo" "nähä" "fan d blir du ju" "nä" "jo". Ungefär på den analytiska nivån ligger det. Dialekten och stilen är förortshärlig. Min spontanta känsla är att intelligensnivån är hyfsat låg (baserat på lite tjuvlyssnande av paret innan bråket). Jag fortsätter att lyssna på deras mer och mer aggressiva "jo" "nej" "jo" "nähä" "blir ja ju inte" "blir du ju"-bråk, helt plötsligt slår killen över och får mig lite ur balans för han byter ton så radikalt och oväntat. Från förortssvenska (inget fel med det) med låg bas till rikssvenska med lite högre pitch, nästan akademiskt precis. "Vet du vad jag tror Cilla. Jag tror att din aggressivitet beror på din dåliga relation till din mamma, och du låter den gå ut över mig. Även om din mamma är psykopatologiskt sjuk och svår att prata med så tror jag att det skulle vara bra om du pratade ut med din mamma om era problem." sedan avslutas diskussionen med ett "för ja orkar fan in me den här skiten längre" "men ja blir inte sur hela tiden" "jo" "nä" "joho" "nähä" "fan d blir du".

Vart kom den ifrån?