Hur man förolämpar damer...ordentligt.

Jag hade inte tänkt kommentera rådande SL-kaos i Stockholm i någon större utrsträckning. Det är kaos. Det är jobbigt. Jag längtar efter våren. Men utöver dessa tre statements så är det också fasligt roligt. På min väg till universitetet idag valde jag bussen och inte tunnelbanan vilket jag inte är ensam om att göra. Bussen var trång och mysig och hade det varit i guatemala hade jag tyckt att det kännts så där supergenuint och äventyrligt och fantastiskt. Men nu är vi i Stockholm så folk är rätt up-tight och stressade.

Bakom mig står en kvinna och jag kan känna irritationen hos henne utan att ens ha sett henne. Hon meddelar mig med en mer än måttligt snorkig attityd att "det hade ju varit bra om du kunde ta av dig din väska" (ni vet den där fantastiska north face väskan jag har). "Ja det hade varit jättebra" svarar jag och vänder mig om, hon fortsätter "Ja alltså om du kunde ta av dig den så skulle vi få plats mer människor" (ok min väska är stor men inte SÅ stor). Jag svarar att "ja, tyvärr är den så tung att jag inte får av mig den", damen replikerar "jaha, jobbigt för dig att gå omkring med den hela dagen". Min både eleganta och oerhört oeleganta svar är "Ja fast inte så jobbigt som det måste vara att gå omkring med ditt humör hela dagarna. Dessutom tror jag inte att min väska tar upp mer plats än de 10 döda rävarna du har gjort en päls av."


Jag vet inte riktigt hur hon tog hela den kommentaren emotionellt. Men tyst blev hon. Våra fina medpassagerare vet jag inte heller hur de reagerade emotionellt. Jag tror att de kan delas upp i två läger. De som blev chockade till ett tillstånd utan reaktion. Vilket nog var uppskattat 96% av bussen. Och de som nu tänker mig som en north-face-bärande Hjältinna. I den senare kategorin är jag rädd att alla snortiga 15-åriga killar befinner sig, samt din klyschigaste rättviseskipande 15-åriga veganflicka med svart hår och fem piercingar som på helgerna kastar ägg på östermalmsdamer. Hur som. Jag vet inte vart kommentaren kom ifrån, vilket problem i min barndom som gett mig en sådan dold talang för obscene behaviour, vad värre är är att jag inte har en förklaring på varför jag sedan kan gå omkring och vara rätt nöjd med mig själv.