Hopp om ett fantastiskt 2010!

There is something decidedly exciting about 2010 och när vi nu betat av januari och februari rullar på känns det ännu mer så. Kanske är det inte en generell grej utan mer något som gäller min fina vänskapskrets men det känns som om 2010 är något form av startskott för förändring.

5! 4! 3! 2(0)! 1! 0! Köööör!

Välj, at random, någon av mina vänner och det är riktigt stor chans att det är life-changing-things pågång. Jobb sägs upp, jordenruntresor inleds, städer byts (Shanghai, Stockholm, Dubai, Åsarna, You name it!). Det känns som att 2010 har fört fram något form av mod att göra det osäkra. Kanske är det mest så att det är den något bättre ekonomin som satt igång det, eller den syndigt kalla vintern som fått signalsubstanserna att flyta trögare och lämnat rum för eftertanke. Who knows. Jag gillar när folk vågar. jag gillar förändring.

Själv är jag ovanligt konsekvent i vad jag gör. Om mitt liv skulle vara en graf är den ovanligt linjär i vår. Jag har tagit upp två saker som jag älskar på en högre nivå. Regressionsanalyser by day. Non-dosage by night.

Jag kom efter en rafflande spurt in på min kandidatkurs i psykologi och kommer slita håret över statistik och en c-uppsats samtidigt som jag också fått den grymma chansen att gå från "runner" till servis på LUX. När jag satt på mina kurser på grythyttan och spottade vin på skattebetalarnas bekostnad trodde jag inte att jag ett år senare skulle få en chans att jobba på en av nordens bästa restauranger. But i did, and it scares the fuck out of me. Men lika mycket som jag gillar förändring gillar jag också utmaningar och att arbeta i top-of-the-line miljöer. Både Psykologin och LUX tilffredsställer detta å det grövsta.

Två andra saker ska få ta upp min tid under våren också. Klättringen (läses; Terapi på vägg) och Fotograferandet. Jag har köpt ett nytt objektiv åt min kära sambo Kameran. Canon EF 50mm/1,8. Det känns som att ha köpt en billig vigselring på en loppmarknad. Eller snarare att ha köpt en dyr ring billigt på en loppmarknad. 1000 spänn gav jag för den men det känns som ett one-million-dollar-objektiv. Objektivet är ultimat till porträttfotografering och i vår står ett par "champagne-fotograferingar" på kö. Det är precis vad det låter som. Jag fotar. Modellen chillar med ett glas champagne mellan klicken. Hur tilltalande är inte det? För er som tycker det låter intressant är det bara att höra av sig. För nära och kära är det gratis, andra får champagnen till självkostnadspris. Skål!