Så skrämmer man en dam med en tulpan

Torsdag eftermiddag. Jag är på väg hem till mina två katter och pellargonen som allihopa har blivit försummade pågrund av de senaste dagarnas bestyr med optiker och frisörer och läkarbesök. Mjölken och grädden till katterna är slut och jag ser bittert upp på ICA MAXI-skylten. ICA maxi som är sista matbutiksutposten innan hemmet. Dessa stora nya matbutiker med alldeles för mycket saker du inte känner igen och för människor som gladeligen kör över dig i kvällshetsen får mig illa till mods. Suckar och går in. Köerna är långa och de yngre oartiga. En liter mjölk och grädde och ingen släpper fram dig i kön. Jag står dessutom i fel kö och biträdet vill att jag själv scannar mina varor och betalar. Jag blir stressad och byter kö till en ännu längre.

Tröttheten kommer över mig och jag behöver något stärkande innan jag går hem. Det ligger ett café alldeles utanför kassorna som inte är speciellt tilltalande. Alldeles för grälla färger, för modern musik och konstiga bakverk. marsh…marsh…marsmellowchunkcookies vad hör det hemme i landet Sverige? Men alternativen är inte många. Flickan bakom disken ler i alla fall och undrar om jag det är en stooor cappuccino jag vill ha. ”Nej” svarar jag ” Jag vill ha en normal”. Minuten går och när jag äntligen får kaffet framför mig sjunker modet. Vad är det här? Varför ska det vara så konstigt alltid? Kan man inte bara få en cappuccino som den ska vara? Ett tulpanliknande mönster i kaffet, varför kan det inte bara vara fluffigt skum och kakao? Hur kan man göra tulpaner i cappucinon? Det är något fuffens, jag blir osäker, jag tänker inte dricka det här och kräver en ny cappuccino. En RIKTIG cappuccino. Jag får den. Den smakar sådär. Sedan går jag hem och sätter mig vid köksbordet och ser ut på regnet. Pellargonen är död men katterna keliga. Alltid något. Självscanning på Ica och tulpaner i cappuccinon. Pah!

Under köksfönstret passerar en barista påväg hem från arbetet i coffeeshoppen, hon berättar för en polare om damen som blev rädd för arten i cappon. Som trots förklaring av hällteknik och mikroskum och baristas svärande vid sin mors liv och sina bästa kaffebönor att det inte är något fuffens pågång inte vågade dricka. De skrattar gott men hjärtligt och inte alls nedlåtande.