Att fota män

Det ska gå i 180 annars är det inte roligt. Helst ska det svänga lite också så att man känner tendenser till g-krafter. Right? Jag är otroligt nöjd just nu. "jag är otroligt nöjd just nu" är rätt mycket en underdrift men låt oss spara med de stora orden. Jag var otroligt nöjd för 8 timmar sedan, av en handfull anledningar; stundande mexicobackpacking en rätt stor av dem. Nu är jag ännu mer nöjd; varför håller jag på lite. Grymt nöjd.

För att koppla till foto. Har speedredigerat gravidbilder och förhoppningsvis får jag ägna ett inlägg till att visa detta. Gravidbilder liksom bröllopsbilder handlar ju (om paret är hetrosexuellt) om kvinnan. Att mannens nacke är det enda som syns är helt ok liksom, vem tänker på honom? Jag skötte mig enligt tradition och bilderna fokuserar på kvinnorna. När jag väl skulle fota karlarna på bröllopet föll jag automatiskt in i uppgiften att porträttera män som män "ska" porträtteras. Lite starkare lite mäktigare. Och då faller Linda ner på knä och fotar lite underifrån. Som om jag läst instruktionerna jag råkade på i efterhand där det tydligt står att män med fördel fotas lite underifrån. "För att porträttera manlighet". Manlighet. Manlighet ja, det vet vi ju alla vad det är...

Bilden ovan är ett på brudgummen och hans marskalk. Stiliga herrar det måste erkännas. Även när de inte syns lätt underifrån.