Tulum to Mérida

Tulum bakom mig. efter 9 nätter var det som sagt på tiden. De senaste dagarna har jag hängt mest med ett holländskt syskonpar, en japanska och en italienare. De hade tyckt att det varit på tiden att dra vidare för 7 dagar sedan. Under tiden jag har lommat omkring i mexico city och flugit över till tulum för att kajka omkring här har de speedat runt halva Mexico, Belize och Guatemala med nattbussar och båtar och naturligtvis sett tio resor mer än jag men shit jag får ju hjärtattack.

Jag gillar känslan av att rota mig lite. Känslan av vardag utan stress men inte utan intryck. Att vara kvar så länge på ett ställe att taxichaufförerna som hänger på fikarast på hörnan vid mataffären inte längre tutar på en och ropar inviter. Att se det man bör se och sedan se det man gillar en gång till. Att beta av restauranger och mathak och hitta sin favorit. Att bo så länge på ett hostel att sin avresa är kryddat med varma kramar av familjen som äger stället. Så länge att man kommer sakna sin snabbt skapade vardag.

Nu är det dags för Mérida som ligger på västra delen av yucatanhalvön. Här i faggorna är det rätt mycket kultur att beta, men också lite natur. Mayatempel, modernkonst och flamingosar. Och mat. Jag har fått allt nogrannt och passionerat beskrivit av Edward, mannen som äger det här otroligt charmiga hostelet. Här går det nog att skapa familjär vardag snabbare än ni säger Chichén Itzá. Här anländer man med Edward som värd men lämnar med Edward som vän, enligt egen utsago. Jag har redan lagt en fot på soffbordet.