Nästan som hemma...

Känslan att komma tillbaks till Mexico City är nästan en känsla av att komma hem. Men i mindre format. Jag känner staden (men bara lite), jag har mina vänner (men bara ett par), jag har en hund (men inte min) och eget rum (men en luftmadrass). Men det finns inte tillräckligt mycket vin att dricka på tillräckligt många balkonger. Men i'm telling ya; Marlenes nya lägenhet med balkong i La Condesa fyller alla krav för en vinkväll, förutom att den just nu är under renovering och det går trögt framåt. Det här med hantverkare och tider verkar vara ett globalt problem. Tänk er svenska hanterkares tidsuppfattning och förvärra det med 10^10 så har ni de mexikanska.

Marlenes lägenhet ligger mitt La Condesa och från fönstren ser man takterasser med blommor och tvätt på torkning och naturligtvis, som sig bör i Mexico City, det mer skitiga och ruffiga. Från balkongen kan man underhållas av grannarna i huset bredvid. Familjemiddagar, tandläkarbesök, dietistrådgivning och säkert andra saker man inte vill se. Alldeles på hörnan under lägenheten ligger en uteservering som skvallrar om de restauranger och caféer som ligger bara runt hörnan. Marlene's lägenhet kommer bli som ett miniCondesa. En blandning av det mexikanska men med det tydligt europeiska i form av inslag av IKEA, en affish från Kulturhuset i Stockholm, Paris är med på en hörna och min favorit, bordsunderläggen med recept på matjessillsallad. Det finna alla anledningar att känna sig hemme hos Marlene och ett underbart sätt att avsluta sin semester...