Ruiner, Skam och Flamingos

Det inte bara regnar ute. Det REGNAR ute. Senaste dagarna har regnperioden visat sitt rätta jag. Tryckande hett hett hett fram till regnig kväll. Men det är lugnt, jag lider inte så mycket. Hemkörningstaco till hostelet räddar min sista kväll och kvar av min semester är egentligen bara resdagar och en sista heldag i mexico city.

En resa till lider mot sitt slut. Lite med skammen i kroppen satt jag på bussen och gäspade efter tredje mayatemplet vi besökt idag medan övriga bussen sprang omkring intresserade med uthållighet. Jag hade kunnat gäspa efter första men kvävde den. Visst är det lite med skam man gör en sådan grej? Man ska ju lära sig något om sig själv när man reser och jag har precis lärt och accepterat att jag inte är så intresserad av ruiner. På samma sätt som jag inte är superintresserad av Vikingar. jag VET att det är galet intressant med Mayaindianerna och deras förflutna - jag vet - två tempel räcker för mig, tre möjligtvis. Att klämma in fem som idag blev översvämnning. De flesta som besöker mexico kör Mayatour och besöker säkert över 10. Döden...

...konstaterat måttligt kulturellt intresserad. Jag gillade flamingosarna. Hade kunnat guppa omkring och titta på dem länge. De har en förmåga att vara både häpnadsväckande vackra till att vara extramt skrattretande roliga med sina oproportionerligt långa ben och långa hals. Hur kan evolutionen skapa en fågel som lätt bryter nacken när den blir rädd och lyfter lite för snabbt. Mina nya favoriter. Jag vill ha en på balkongen hemma på Vitalisvägen.

Maten är här. Tacos!