Tulum - Day 3 - Dressing i Karibien

Jag har tagit reda på något idag som jag alltid har undrat över och jag kände att nu, nu när jag är på semester har jag äntligen tid till att göra det. "Vad känner egentligen en sallad när den blir slungad i dressing?" Min dag kan egentligen brytas ner till fem ingredienser som jag bildligt eller bokstavligen har badat i. Olja. Vinäger. Vitlök. Salt. Peppar.

Pepparn kan vi gå förbi rätt snabbt. I mexico ligger mycket av maten otäckt nära gränsen för vad min tunga klarar av. Ikväll hade den liksom tippat över horisonten. Synnerligen stark shrimp-tortillas.

Oljan är naturligtvis sololjan och det är alltid något jag tar för lite av. Även om jag hela tiden ökar solskyddsfaktorn. Nu är jag uppe i 30. 30 i kombo med mängden jag tar räcker inte riktigt för ansiktet när man står (guppar omkring) och kisar mot solen i timmar. Det är Rudolf och jag i kväll. Men det är ok...

Saltet blev alldeles rätt mängd. Det karibiska vattnet är lagsom salt för att man bekvämt skall kunna svälja de mängder vatten man sväljer när man lär sig kajta. Idag blev det dock lite i överkant med saltet. Det var en hård lektion idag, den där lektionen då man känner att man förmodligen inte, som majoriteten av alla andra, någonsin kommer komma upp på den j**la brädan (ursäkta språket) för kajten bara inte gör som man vill. Hårt.

Vinägern, jamen den är en svårare ingrediens att balansera. Idag har det varit alldeles lagom med vinäger för att lindra stingen från microsmå yelly-fishes (mikro-maneter?). Men å andra sidan var det alldeles för mycket vinäger eftersom man helst inte från första början vill rusa upp på beachen med en kajt i luften, en flytväst och en fet sele runt midjan under vilken mikromaneter har bränt. Men eftersom mikromaneter and the like är del av leken så; vinägern var perfekt!

Vitlöken, som just nu sprider sin ljuva doft i mitt rum, centrerat runt mig och mina ben. Det är min underbara "värdmamma" som i bristen på stora feta mexikanska piller ala ipren tagit det nästa bästa och smetat in mig i vitlök. Mina gulaflugan bett alltså som numer ökat i antalet. Jag hoppas att det hjälper, det vore skönt att gå mindre som en hobbit och mer som en kitesurfare imorgon.

Svaret är att en sallad känner sig stört trött, oändligt mörbultad och vill mest krypa tillbaks till kylen och somna om. Men om den äts på en lång vit paradisstrand någonstans i karibien mår den under omständigheterna ruggigt bra. När den dessutom kan tänka på hur den fått människor på stranden att skratta tyst eller högt genom att tappa byxorna när den lärt sig att hämta kraft i powerzone, går den till och med och lägger sig omåttligt road.