signaturdrink-secret och första lövet; Linda och Micki(e)s på bana

nu är jag lite på bana igen. starten av det där signaturdrinksletandet jag pratade om den (oj shit är det så länge sedan) 17 oktober drog ut en aning sådär på tiden. men idag hände det. jag slog näven i bordet och tog en paus från "har du möjlighet att komma på gruppintervju på onsdag. klockan 9:30. huvudkontoret. sjunde våningen" och drog till gamla stan för inspiration. och hittade den. förhoppningsvis. glad och nöjd var jag i alla fall när jag kom tillbaks till kontoret med inspirationsfångsten.

Varför gamla stan? och vad hittade jag? och vad ska jag göra med det? secret. o ho yes jag tänker faktiskt vara lite hemlighetsfull. ett tag.

Just nu har jag iallafall en idé. en tanke om vad jag vill åt. jag har en smak, en något svårarbetad sådan, som smakar riktigt illa med kaffe om man använder den som man egentligen ska. men jag tror på den. I'll be damned om jag inte får ihop det. så nu ska jag hem och fixa och koka ihop planer och röror, a-b-c planer och så någon h-röra kanske en h-röra till och så får vi se vad som händer. det här är roligt. riktigt roligt. det här är också det mest ångestladdade i hela tävlingsprocessen. Arbetet med en signaturdrink är en väldigt komprimerad form av den känsla man har för tävlingen i stort. mycket roligt. mycket magklumpar. stimulans och ångest. hatkärlek hörde jag Daniel Remheden sammanfatta det som i våras.

Micki(e)s, alias barbabaristan fick mig att sätta cappon i halsen igår. stört lugn, kontrollerad och coolt häller hon ett fantastiskt löv varpå hon hoppandes bryter ut i ett urflippat och exalterat fnitter . "Linda titta, tihi, titta!". jag tittar och det är där kaffet sätts i halsen. hon kunde knappt göra hjärtan förra veckan. vem är tjejen? vart kom lövet ifrån? och vart ska det här sluta?