jag och berget och kameran

ice fields parkaway. vansinne så vackert det är. hela vägen från banff till jasper bara gapandes. ni har sett en bild av peyto lake. det turkos turkos turkos osannolikt turkosa vattnet. allt bara fortsätter. det är så vackert. tack min sofia för att du var där! "and i swear, by the moon and the stars in the sky" ;) att det var helt j**la grymt. det finns flera bilder från ice fields parkaway som jag skulle kunna visa men de flesta fotade sig själva. inget speciellt med dem än den helt unika miljön. bilden ovan dock har ett lite speciell plats.

det är min dag helt ensam i Jasper, Kanada. sofia är iväg på egna äventyr. det är tidig morgon jag glider iväg med bilen ut i skogen och bergen utanför stan och smakar lite ensamhet. mot det berget ni ser ovan. tidig morgon och ett försök att ta en bild på något så väldigt vackert som inte riktigt vill fastna automatiskt. hade det inte varit så fridfullt och hade jag inte gjort något jag njuter av så vansinnigt hade jag blivit galet frustrerad över mina tekniska tillkortakommanden. naturfotografering så svårt så svårt. här hör inte konstnärlig kryddning hemma, du kan inte rädda en bild med konstnärligt photoshoppande. det är det naturliga vi vill ha. det är verkligheten och gosh verkligheten kräver tekniskt kunnande och gosh det är här jag har den allra största utmaningen. fantastisk morgon dock. en av de bästa. en av de stunder då jag älskar ensamhet.