kaffe-kompensation

åh shit. jag sitter och kollar på barnprogram. vinnarskallar heter det. ja...inte heller ok. men åh det var det mest nostalgiska kaffeskapandet jag sett på länge. Dublin all over. ur ett puristiskt kaffeskapandeperspektiv ohyggligt smärtsamt. forsande espresso, torraste skummet på marknaden. så traumatiskt nära i minnet att jag måste ta fram den påse Haaugard som skall med ner till El Médano och fokusera på tanken att jag åtminstone närmar mig en kompetens som kan göra ett sådant kaffe till sin rätt. nästan. kaffe efter kaffe försöker jag utplåna de 9 månaderna i Dublin. och kaffe för kaffe söker jag närma mig ett slut på skammen och förlåtelse. jag vet inte ens vad det var för maskin. tänk om det var en LaMarzocco. Isåfall är det bara att lägga sig ner och ge upp.