Hälsingland och Medelpad

Det har varit en hel del livsfilosoferande senaste dagarna. Och senaste timmen en hel del Di Leva-texter. Livsfilosoferande har skett bland gröna fält och ängar, mellan solbad och älv-dopp, mellan rödvinsklunkar och getostplaner och bromsbett i Hälsingland. Åh du underbart ljuvliga, du sagoligt hänförande svenska Natur! Och ett lika stort tack till fröken W. Varför Di Leva då? ... ja...

...det är så att jag är hemma på mon i Medelpad och ska fira mamma mins 50-årsdag (jag vet...hon är bara 50!). Jag tänkte lite på mamma och tiden och kom på när hon och jag satt och badade ute på en klippa vid en svensk skogsjö för 10 år sedan innan hennes 40-årsdag. Bada det gjorde vi ofta. Men det var inte ofta mamma började prata om Di Leva men det gjorde hon då. "Kanske har han rätt ändå Di Leva" sa hon. Jag förstod just då inte vad hon menade, förmodligen försökte jag inte heller (kom igen jag var 15, då försöker man inte förstå sin mamma jättemycket jätteofta). Sådär 10 år senare tänkte jag att jag skulle ge det en chans igen, att förstå vad mamma tyckte Di Leva hade rätt om. En middagsbjudning till den med bästa svaret! Själv är jag rätt lost fortfarande, så när som på "vi har bara varandra" känns Di Leva mest jobbig.

Hela det här Di Leva och Livsfilosoferandet leder mig osökt in på min profil på couchsurfing.com (join!). Man ska ange sin "philosophy". Jeez...filosofi...jag har ingen. "what's a woman without a philosophy?" tänkte jag och snodde en annan kvinnas filosofi. En riktigt grym en.

"Jag tror på att plantera en önskan inom sig och sen släppa taget. Undermedvetet styr man sig mot sin önskning. Men man måste släppa taget" Marina Schiptjenko (den bestulna kvinnan)

Oj du blev det för mycket oaptitlig "i use my blog to write pretentious bullocks"...vart är bilderna! det kommer det kommer...