Äventyret i förortskogen...

... var både en upptäcksfärd i det stockholmska tunnelbanesystemet med förorter och en kort men rätt intensivt klätteräventyr.

Häggstaberget, klättringsspotten för helgen, ligger vid Albysjön och för att ta sig dit tar man sig till Masmo, en för mig hittills okänd tunnelbanestation. Det är alltid roligt att upptäcka nya delar av stockholm. På vår lilla promenad längs albysjön hittar vi lite oväntat fina villor med prunkande trädgårdar och svensk idyll i massor. Masmo kan också ha den mäktigaste tunnelbaneingången i stockholm. In i urberget knallar man. När man ska ut och tälta och klättra i skogen förväntar man sig lite av den genuina naturupplevelsen men stockholm är ju lite fantastiskt på det sättet. Här kan man hänga i naturen men ändå känna stadens puls. Vår klättring ackompanjeras av nationaldagsfirande i förortsstyle med stor fest i folkpark med mellanösterntoner klingandes från andra sidan sjön. Det är en något paradoxalt härlig upplevelse. När man tältar kan man också klättra upp på ett berg och sitta och se på myggen som försöker ta sig in och förortens höghus lysa upp i mörkret. Även det känns lite härligt.

Härligt är det även att klättra. Jättehärligt. Super. Helt ärligt är det härligt. Men när man ska lära sig att trad-klättra händer det att det blir lite överfullt i systemet och då kan det hända att en bror får se en syster i något som inte kan kallas "esse" utan snarare tvärtom. Förvirrad. Korvstoppad. Korkad. Saker som i normala fall är rätt självklara verkar inte så självklara...som att man inte kan röra sig om man sitter fast i en slinga i en bult i ett berg. Då är det tur att det är en tålmodig bror som kan få ta lite skit från en nervig syster när han skrattar år henne. Tyvärr blev vårt klätteräventyr bara en natt. Det fina nageltrång jag byggt upp under vintern blev outhärdligt. På måndag ska jag skamset visa upp fötterna för fröken Fotterapeut. Som en liten kompensation njöt vi av mer urban-adventures med två timmar i kajaken kring Kungsholmen. Oh du fina Stockholm. En fin ledighet må jag säga...