Alldeles väldigt bortskämd och ledig. DEL 1.

Så här kan det se ut när maten lagas hos Camp Höglund

Tänk jag gillar det här med att blogga. Av olika anledningar men just förra veckan insåg jag ett oanat potential i mitt bloggande. Jag trodde jag (mer eller mindre) beskrev verkligheten, men nu har jag upptäckt att man kan skapa den!

Jag skulle som angivet tidigare aaahahaandas uhuhuut och andas in fjälluft. Och det har jag sannerligen gjort. I veckan lång har jag inte gjort annat än att andas in och andas ut. Jag har suttit på det renskinn jag ville och i den sol jag ville. Jag har läst ut den bok jag tänkt läsa ut. Myst lite med blixten. Och så kommer vi till det där med att skapa verkligheten. Jag ville äta kalaspuffar och fjällfil, som alltid varit standrad i vår fjällstuga i Gräftåvallen. Men sirdu had det inte varit för att mor o far är följare av vad jag skriver här hade det aldrig hänt. Då hade det kanske blivit havregrynsgröt eller yoghurt och müsli men nu kunde mor inte gör annat än att köpa kalaspuffar. Jag undrar om det här är ett fenomen jag kan utnyttja? Om jag skriver "Jag vill hitta meningen med livet, bära en ny klättermusenjacka och vara stört duktig på att klättra" - kommer det hända? Eller är det så att jag har alldeles för snälla föräldrar? Och jag undrar vilken av dessa två alternativ som gör mig mest lyckligt lottad? Mina första dagar på min alldeles otroligt lediga vecka blev jag i alla fall synnerligen bortskämd så som bara föräldrar kan skämma bort en.