om att säga "ja" till Bröllop

en liten söndagseftermiddagsberusning på vitt vin på vattenflaska i solen och vinden på en klippa i närheten av Västerbron och man mår rätt gott. Fin förmiddag. Fin eftermiddag. Effektiv fotoredigeringskväll.

Möhippebilder är i princip färdiga. Några bildmontage är okynnesgjorda. Linda har upptäckt funktionsmakron och jublat. Beklagat sig lite lätt för att hon inte kan tillräckligt och för att hon konsekvent bara hoppar på saker som ligger lite lite utanför hennes förmåga. Seriöst. jag sa det förra året men säger det igen; bröllop är inget att leka med. Bröllop säger man egentligen inte ja till. Det är för stort och för viktigt och alldeles för mycket ansvar. Man säger inte ja; om man inte är som jag som bara ser möjligheten att få kicken av att känna att man lyckats fånga något som är så stort och viktigt och fint som ett bröllop. Att fånga minnen, hit nail on head med fotografier. Mmm...dessutom tycker jag det är störthäftigt att få titeln "fotograf" på bordsplaceringen.

i alla fall; ett första smakprov på bilder från möhippan, ett par rätt anonyma bilder på den inledande champagne-brunchen och en på min ständige Miss Uppdragsgivare.